Nyheter

November 2017

ETT STORT BÖNEÄMNE: kyrkans inställning till Guds Ord.

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Joh 14:15

Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. Joh 12:35

Att lyssna till Evangeliet OCH låta sig intas av den trons lydnad som skapas av Evangelium, det är att ära Gud. Att ge rum, i sitt hjärta, för Sanningen, om den unika frälsningen, är att ära Gud. Ett av Kyrkans mest underbara förtroenden är att hon blivit betrodd med att sprida Evangelium. När Luther beskriver vad som är kyrkans kännetecken kommer Ordet i främsta rummet av 7 punkter. (Googla gärna på ”Kyrkans 7 kännetecken”). En väckelsefattig och urvattnad ”kristendomstyp” har vant oss vid en mer inomvärldslig inställning. Tolkning är ett modeord och vi hamnar i en fixering vid oss och vårt. Guds tankar får stå tillbaka för människors. Detta är trend. (Har du tänkt på att både bönemötet och bibelstudiet, renodlade bibelförklaringar allt oftare lyser med sin frånvaro. Tydliga signaler om att vi sköter ”andligheten” utan Gud).

I all mångfald så är det stor risk att kyrkan håller på att förlora sitt kärninnehåll. Evangeliet måste på nytt definieras MED BIBELN SOM REFERENS. Skriften måste tolka skriften. S:t Petrus APOSTELN ser det som sin PLIKT att väcka och påminna. Själva skatten är alltid den rättfärdighet som kommer vår Gud och Frälsare Jesus Kristus. (2 Petr 1:1 och 12)

Evangeliet som blivit oss givet som måste förkunnas ”rent och klart”. Det är samma budskap som skall upprepas och föras vidare. I urkyrkan, och det är synnerligen viktigt idag, sökte man efter pålitliga personer som noga kopierade budskapet och som sedan förde vidare oförvanskat. Som en helig stafett. Inga tillägg eller fråndrag.

GLÖM INTE ATT BE OM PREDIKANTER SOM OFÖRFÖRALSKAT FÖRKUNNAR EVANGELIUM.

Att i trohet och genom Andens förmåga föra Jesu vittnesbörd vidare är kyrkans främsta uppgift. Givetvis gäller det också allt det övriga som ligger i den s.k. missionsbefallningen. Kyrkan om hon ska överleva som Kristi kyrka måste ta Evangeliet till sig. Ordet som alltid är först, bär upp allt i församlingsbygget. Evangeliet är kvalitetssäkrat i sig och det utestänger äran åt människor OM kyrkan håller sig troget till det som är skrivet. Ingen utom Gud är upphovsmannen och grundaren. Det som lett till en utarmning av kyrkan, utan motstycke, är den supersnabba avkristning som breder ut sig i kyrkan och t.o.m. av kyrkan. En avkristning som också kan märkas som ett vilsegånget jagande efter upplevelser, särdrag och kändismakeri.

Vi visste inget och vet inget om Guds räddningsplan om inte Gud valt att ge oss Ordet. Egentligen är det Ordet som drar med sig allt. Dopet och Nattvarden är Ordet materialiserat. Bönen i Jesu Namn är tillämpad instruktion. Utan Ordet visste vi inget om kristen bön.

Luther som inte själv ville uppmärksammas, eller att en kyrka skulle uppkallas efter hans namn, hade många styrkor och svagheter. Ett av de starkaste bidragen, han lyfte verkligen upp Ordets roll. Något som Svenska kyrkan idag skulle behöva väckas över.

”Ty Evangeliet är framför brödet och dopet det enda, säkraste och ädlaste tecknet för kyrkan, eftersom det är genom Evangeliet som hon föds, formas, närs, uppfostras, undervisas, kläds, smyckas, styrks, beväpnas, bevaras, kort sagt, hela kyrkans liv är i Guds Ord”

Alla har vi ett ansvar. Om du saknar Evangelium i din församling – säg det till prästen. Men BE också till Herren om väckelse i församlingen och bed för förkunnelsen. De som finns med i församlingslivet, de som firar gudstjänst, har ett viktigt uppdrag.

GLÖM INTE ATT BE OM FRIMODIGA KRISTNA SOM VÅGAR SÄGA IFRÅN NÄR DET BEHÖVS.

”Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud. Och jag hörde liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska. ”Halleluja! Herren vår Gud, allhärskaren, är nu Konung. Och jag föll ned för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: ” Nej inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu Vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.” Uppenbarelseboken 19:1, 6 och vers 10.

Fridshälsningar

Hans Lundaahl
Ledningsgruppen

Oktober 2017

Kyrkovalet är över

De politiska partierna har grupperat sig. Ibland kan det kännas övermäktigt. Många undrar om vi aldrig kan befrias från denna ballast? Å andra sidan har vi haft det politiska etablissemanget som överbyggnad sedan Gustaf Vasa, som har kontrollerat, styrt, bestämt och ibland förtryckt. Men under hela denna tid har det funnits underströmmar; människor som drabbats av den helige Ande och som burit evangeliet och inspirerat andra att ta emot det till förändringar av kyrka och samhälle.

Ibland har det varit präster som lett strömmarna men lika ofta lekmän, som med fara för repressalier ändå läst, förkunnat och samlat till bön och förbön.För hindras evangeliet att strömma en väg så finner det, kanske inte strax, men med tiden andra vägar att nå ut. Bo Giertz berättade en gång, att vid sekelskiftet, alltså vid 1900-talets början, att många präster i Skåne menade att det snart inte fanns någon respons för evangeliet. Det var ingen idé att fortsätta, man kunde lika gärna stänga kyrkorna.

Så kom efter ett tag ungkyrkorörelsen med ny vitalitet till Svenska kyrkan. Livets vatten bröt sig ny väg.Jag tänker ibland på Lennart ”Tarren” Abrahamsson, visionär och evangelist, grundare av missionsbåtarna Elida. Dessa Elidaskepp har varit och är redskap för Guds Ords utbredande längs våra kuster och nu också i Spanien och på Kanarieöarna.

Tarren sa ofta: ”Det är först på knä som man kan se långt, det är då som visionerna kommer och tron stärks.” Det är inte heller den stora mängden människor, som format kyrkohistorien. Det är de som ropat till Gud och hållit fast vid Jesu ord. Enstaka har betytt mer för omgivningar än den stora massan.

När Israels fienders här var oräknelig och Gud befallde Gideon att strida emot dem då var HERRENs problem(!) att Israeliterna var för många. Efter att ha reducerat Israels här till en liten spillra på 300 st, då kunde Gud gripa in och ingen kunde efteråt säga att det var på grund av vår (Israels) här som vi besegrade fienderna: 'Med de trehundra män som har läppjat av vattnet skall jag rädda er och ge midjaniterna i din hand.' (Dom 7).

Få eller många. Det beror först och sist på vad Herren gör genom de som går ned på knä eller lyfter sina händer till att tillbe Honom.

Hösthälsningar i Kristus

PeO Olsson
Ledningsgruppen

September 2017

Blir det fler efterföljare?

Låt mig få vara lite personlig först i denna hälsning. Jag har nyligen återvänt till Tanzania efter sju veckor i Sverige. Jag predikade på närmare 20 platser – från Långsele i norr till Malmö i söder, från Kungälv i väster till Stockholm i öster. Jag gladdes över mycket folk samlat på de flesta platser. Och Guds Ande upplevdes särskilt närvarande på en del.

För att nämna bara några, så glömmer jag inte så lätt en varm kväll i Vemdalens sockenstuga, dit EFS-gruppen på platsen inbjudit. När gudstjänsten är slut så vägrar folket att gå hem och några tar fram en gitarr och börjar sjunga lovsånger. Eller S:ta Clara (se bilden) under tre sommarsöndagar, då lovsången från en fullsatt kyrka stiger upp mot valven. Så glad också över att se den långa matkön i kyrkan där varje förmiddag. En biskop i svenska kyrkan ska ha sagt, berättades det mig, att S:ta Clara är ”en ljusglimt i svenska kyrkan”. Sen kunde jag förstås inte annat än glädjas över sången som Helena Sjöholm och Malena Ernman sjöng om S:ta Claras klockor i programmet ”Allsång på Skansen” som ska ha setts av 1,7 miljoner tittare. Gud är så god och slösande! All ära till honom!

Ett gott möte under sverigevistelsen hade jag den 14 augusti med växjöbiskopen Fredrik Modéus och vi samtalade bl.a. om Vägen. Biskopen var helt positiv och villig att medverka som talare i Vägen-sammanhang.

Den finska kristna TV-kanalen Himlen TV 7 gjorde inspelning av gudstjänsten i S:ta Clara den 30 juli och även nio program kring mina nio nycklar för församlingstillväxt, kompletterade med nio intervjuer med personer från S:ta Clara. Programmen kommer att sändas i slutet av oktober.

Sista mötestillfället hade jag i S:a Maria kyrka i Malmö, där prästen Anders O. Johansson nyss tillträtt för att försöka skapa ett diakonalt och andligt centrum. Församlingen United har hyrt in sig i kyrkan och förhoppningen är att den församlingen och den spirande svenskkyrkliga gruppen där ska verka tillsammans för att bli något av det S:ta Clara blev i Stockholms city.

Något annat att glädja sig över är att flera frikyrkosamfund som ”vant sig” vid sjunkande medlems- och dopsiffror under 2016 kunde notera rekordsiffror för dop. Det gällde t.ex. Guds Pingst, Svenska Alliansmissionen, EFK ökar och Livets Ord. Minst 2.340 personer döptes i svenska pingstkyrkor under året, vilket är den högsta dopsiffran på 30 år. Bakom tillväxten ligger i många fall invandrarna och invandrarkyrkorna. (Den som vill ta del av mer detaljerad statistik ring invandrarkyrkornas bidrag kan jag hänvisa till docent Torbjörn Aronssons skrift ”Ett nytt karismatiskt landskap i Sverige” (Areopagos 2016) Lägg därtill växande församlingar som Hillsong, som drar till sig många ungdomar. Plus de starka laestadianförsamlingarna och oaser i svenska kyrkan och EFS. Kan det vara så att kristen tro i Sverige aldrig på länge haft så många efterföljare som just nu?

Carl-Erik Sahlberg

Augusti 2017

Kristna sommarmöten och konferenser

Har du besökt några kristna möten och konferenser i sommar? Tillsammans med min familj har jag varit på några stycken och jag tycker det är välgörande att komma till dessa platser för påfyllnad. Vid Lekmannaförbundets sommarmöte på Hjo folkhögskola var vi mötesvärdar och ansvariga för mötet som helhet. Bland deltagarna fanns ett par från Norge. Efter mötet kom det ett brev från Norge med en kort sammanfattning av Carl-Erik Sahlbergs undervisning som återges nedan.

Svenska kyrkans lekmannaförbunds sommarmöte arrangerades för 6:e gången på Hjo folkhögskola. Temat för sommarmötet var: ”Men jag ska leda dem där de går bedjande fram.” Carl-Erik Sahlberg, missionär och tidigare präst i S:ta Clara kyrka i Stockholm berättade om sina erfarenheter av bön i församlingen. Den kyrka växer som söker Gud i bön. Utan bön växer ingen kyrka.

I kyrkan bad vi en timme i veckan på onsdag eftermiddag. En koreansk pastor på besök sa att vi bad för lite. Hon föreslog att vi skulle be två timmar om dagen! Vi kände motstånd, men valde att börja försiktigt. Vi var några få första gången, men efter hand blev vi fler och fler. Detta förändrade vår församling. Vi hade daglig morgonbön och eftermiddagsbön som varade ungefär en timme vardera.

Bönesamlingen går till ungefär så här:
Vi sätter oss i en ring så att vi ser varandra. En person leder samlingen. Inget prat eller diskusson utan bara bön.

  1. Vi börjar med att tacka. Tack för hälsa. Vi tackar för Guds trofasta kärlek och Guds närvaro.
  2. Därefter ber vi för världen. Vi börjar alltså inte med våra egna behov. Vi ber t ex för kyrkan i Mosul. Vi ber att de ska stå fasta och vi ber om tröst.
  3. Vi ber för Sverige. För olika aktiviteter som pågår just nu för t ex evangelisation.
  4. Vi ber för våra orter. I S:ta Claras fall var det Stockholm. För olika saker som händer på den egna orten.
  5. Vi ber för vår kyrka, i vårt fall S:ta Clara kyrka. För saker som är på gång, för personer mm.
  6. Vi ber för våra egna behov, våra barn och barnbarn, min gata, mig själv och det jag kämpar med hemma.
  7. Till sist håller vi varandras händer och ber Välsignelsen.

Mellan bönerna sjunger vi enkla sånger, gärna med gitarr, t ex ”O, det dyra Jesu blod, som tvår mig vit som snö; Gud välsigna Sverige; Detta är dagen, som Herren har gjort; Tacka Herren, ty Han är god, Hans nåd varar evigt.” Om det finns människor från andra länder närvarande så kanske vi sjunger: ”This is the day...” osv.

Bönen förde oss samman som ett arbetslag. Det blev mindre stress. Bönestunderna uppdaterade oss med hur folk hade det, vad de var glada för och vad de kämpade med. På så sätt sparade vi tid och hade färre sammanträden. Martin Luther sa: ”Idag har jag mycket att göra så jag måste be mycket”.

Ledaren skall inte vara för dominerande. Var inte rädd för stillhet och tystnad ibland. De anställda brukade vara med på två morgonböner och två eftermiddagsböner per vecka.

Det är min förhoppning att detta ska vara till inspiration för bönelivet på din ort i din församling. Vill du höra mer av Carl-Erik Sahlberg? Titta in på:
http://jesusfordig.nu/Bon/nio
Nu på måndag (28/8) kl 21.00.

Ledningsgruppen genom
Anders Åström

Juni 2017

Sommaren, valet och bönen

SOMMAREN
står för dörren och bryter våra vanor, det inrutade. Det som håller oss fast och samman måste släppa sitt grepp. Sommarlovet är den starka bilden för detta, och ingen sörjer detta. Till sensommar går vi villigt in i selen igen och välkomnar goda strukturer i höstens utmaningar och verksamhet.

SVENSKA KYRKAN
släpper också mer och mer på strukturer och hållning. Inte för att sommaren står för dörren för frihetstörstande folk, utan på grund av vilsenhet inför en ny tid, ”fri” från statskyrkorollen. Hur fri är vår kyrka?

TILL HÖSTEN
stundar kyrkoval igen. Det allvarliga är inte, som en del hävdar, det låga valdeltagandet. Det allvarliga är att de statsbärande partierna inte vill släppa greppet om kyrkan. Socialdemokraterna och Centern bär upp majoritetsstyre, ibland i samverkan med andra partier, i kyrkomöte, stiftsstyrelser och pastorat. Är det något fel på dessa partier? Egentligen inte, när det kommer till stat, landsting och kommun. Men googla fram deras program inför kyrkovalet och läs - blir det så avslöjande och ytterst allvarligt. Det skrivna är kliniskt fritt från ”Jesus” och ”Gud”. Vill de ha en kristlig kyrka? Sekulära partier bekänner sig till ju inte till kristen tro eller kristendom.

TILLSAMMANS
blir vi starka i bön och gemenskap. Genom att bekänna både tvivel och tro och söka stöd hos varandra blir det som i gudstjänstbönen: vår tro stärks, vårt hopp ökar och kärleken upplivas. I sommar finns rika tillfällen till sommarmöten och konferensen. Du kan smitta, och smittas av andra. Se vad som finns nära, eller ge dig ut på utflykter och resor till Oassommarmöten i Varberg eller New Wine i Vänersborg, frikyrkokonferenser och bryggmöten. Du kan till och med ordna trädgårdsfika eller grillkvällar och bjuda in till bön och samtal.

PINGSTENS TID
är inne. Där vi väntar i tro möter Gud oss. Han möter vår ande med sin Ande, utan att mäta, och med råge.

VI BER för

  • Människor i vårt land som öppnar sig mot sommaren. Att du Herre Gud söker deras hjärtan och gör dem modiga att söka dig framför annat.
  • Alla präster, pastorer, ledare i olika verksamheter om ny kraft, ”nya vingfjädrar”. Helig Ande, möt dem i sommar!
  • Våra sjukhus och vårdinrättningar i tider av semester. Styrk personal. Tack för goda vikarier!

Peter Artman
ledningsgruppen för Vägen

Maj 2017

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon

”3 Mosebok 19:34 Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.”

Med hjälp av texter i 3 Mosebok utmanar jag er till engagemang och respekt för de många människor med utländskt ursprung som söker ett nytt hem i vår närhet. Främlingen bland Israels barn skulle räknas som infödd bland dem. Nu när främlingarna kommer till vårt land skall de räknas som infödda hos oss! Israels barn skulle älska främlingen så som sig själv. ”Jesus Kristus som har frälst oss manar oss till att älska andra så som oss själva.” Och detta är vad som händer nu i Hammarbykyrkan. Här tar vi emot alla farsitalande med glädje och kärlek för att ge stöd och hjälp inom olika områden. Godhet och barmhärtighet är starka drivkrafter som leder Hammarbykyrkan framåt liksom bensin startar motorn och syret får kroppen att fungera.

  • Vad har vi för uppgifter idag i vårt samhälle och kyrkan?
  • Vad har vi fått för gåvor och talanger från Gud?
  • För vilket område klappar vårt hjärta?

Vi ska be med kraft av den helige Anden för att nå människor och vägleda de till Herren, nu händer det mycket i Sverige och i hela världen. Vi kan inte sitta tysta och förvänta oss att någon annan gör någonting. Vi har både auktoritet och kraft i namnet Jesus. Nu är Sverige missionsfältet. En gång i tiden skickade Sverige missionärer till andra länder men nu skickar Gud skörden till Sverige. Det är vi som måste börja jobba hårt. Herren vill att muslimer kommer till tro på Honom. (Joh 3:16) Gud gav sin son för hela världen och inte bara för en del av världen. Han sände sin son och inte en profet för att frälsa världen. Tyvärr börjar världen bli alltmer förvirrad och kan inte skilja mellan det som är falskt och det som är äkta. Herren är vägen, sanningen och livet.

Vägen - det finns ingen annan väg än Jesus till frälsning, falska ord om att andra vägar är samma väg är fel. Jesus är den enda vägen.

Sanningen - Allt som Jesus sa stämmer och Han är den sanna Guden.

Livet - Det var han som gav liv till den första människan och han ger liv till alla de som kommer till honom så att de kan leva på nytt.

Låt er inte bli lurade av mörkret, det finns bara en Väg. Korsets väg, förlåtelsens väg och kärlekens väg. Jag levde som muslim i många år och har nu levt som en kristen i många år. Sanna mina ord; det är en mycket stor skillnad. Jag bjuder in er till oss, kom och se vad som händer i människors liv när de konverterar till kristendom.

Jag vill avsluta med en bön:

Kära Fader i Jesu namn kommer vi till Dig och vi ber för:
Alla människor som är i nöd, de sjuka och ensamma, de som är utan hopp och för var och en som längtar efter gemenskap och tillhörighet.
Gud Du är kärlekens källa. Vi är din avbild, förmå oss att än en gång spegla oss i din kärlek.

Helige Ande kom över världens ledare, kom till deras hjärtan och ge dem andlig klarsyn så de kan finna rätta goda vägar, enligt din vilja att leda folket på. Vi ber speciellt för de som får lida för sin tro i stränga diktaturer. Herre ge kraft och mod.

Herre vi ber för alla flyktingar över hela världen, för den som förlorat sitt hem och sin rättighet att leva fri i den värld som Du har skapat. Vi ber för de flyktingar som bor i Sverige under mycket svåra omständigheter och har förlorat sitt hopp. De som har problem i sina äktenskap och känner sig ensamma. Ge de tröst och styrka genom din Ande.

Herre välsigna vårt kungahus. Led våra politiker till att fatta goda och rätta beslut. Vi ber för polisen och vårt rättsväsende, för människor som står i tjänst för landets goda. Helige Ande kom till vår kyrka, vi ber om låga trösklar så att de som söker Dig också skall finna Dig. Ge oss ögon som ser, öron som hör, ord som uppmuntrar och tröstar. Vi ber speciellt för dem som lever i utanförskap. Ge oss kärlek och tålamod.

Annahita Parsan
Präst i Hammarbykyrkan, Stockholm
Ledningsgruppen för Vägen

April 2017

Böneämnen från Egypten till Sverige

Jag åker i början på april från Kairo längs Alexandria Desert Road och betraktar ökenlandskapet utanför bilfönstret. Det är ett obevekligt landskap. Ökenkänslan gör då och då en liten paus, på grund av några hundra meter mur med palmer och gröna gräsmattor som man kan skymta innanför: en av de många resorter där västerländska turister bor när de är i Egypten.

Det gröna är undantaget, inte som här hemma i Sverige: regel. Det krävs någon som vattnar, som ständigt tar om hand jorden, för att inte öknen ska breda ut sig.

Några dagar efter att jag kommit hem, från Anafora Retreat Center, där Helsjöns bibelelever arbetat en månad som volontärer, sker på Palmsöndagen två attentat, riktade mot Egyptens stora minoritet, kopterna, som lär utgöra 10% av Egyptens befolkning på 91 miljoner. Mitt under gudstjänsttid har sprängladdningar detonerat, många döda.

Senare i april kommer påven Franciskus till Egypten för att träffa sina koptiska motsvarigheter och be tillsammans med dem.

Koptiska kyrkan är en lidande kyrka. En del som jag talat med menar att väckelsen är på väg till Egypten, att lidandet för Kristi skull kommer att föda något nytt i Egypten, detta fattiga och på många sätt dåligt skötta land.

Också april i Sverige inleds med terrordåd, om än i ”mindre” skala. Det blir en påminnelse om att Sverige, från deras perspektiv som utför dåden, som västligt land per definition är skyldigt. Det spelar ingen roll att vi inte bekämpar IS med någon särskild iver, vi är ändå, i deras ögon, skyldiga.

Allt detta pågår samtidigt, precis som de olika ”scenerna” i Uppenbarelseboken, vars dramaturgi kan verka förvirrande. En scen av lidande på jorden avlöses av en scen från en maffig himmelsk gudstjänst. Det kan kännas cyniskt. Men tanken är ju precis tvärtom: att bringa tröst i lidandet, genom att visa himmelsk krigföring: lovsång inför Lammets tron, Lammet vars mantel är doppad i blod. Gud sitter inte där på sitt moln och käkar chokladpraliner, upphöjd och seren. Han är Emmanuel, Gud med oss, Gud med alla som lider.

Ökenlandskapet längs Alexandria Desert Road påminner mig om människans villkor, som är tidlösa och likadana oavsett var på jorden vi bor. Utan Gud är vi skyddslösa, precis som om vi allihop bodde i öknen. Vi behöver någon som tar sig an oss, som sköter oss, vattnar, ger oss mat. Vi behöver, som Martin Luther skriver, i likhet med kycklingen söka skydd under hönans vingar.

Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig? Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet. Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd (…). Hebr 13:5b-9a

Böneämnen, april:

  • för de lidande kristna runtom i världen, om Jesu blods beskydd
  • om väckelse i Egypten och i Sverige
  • om urskillningens gåva i våra kyrkor, så att vi förstår vad som främjar den Helige Andes verk ibland oss

/Anna-Sophia Bonde

Mars 2017

Något om Evangeliets avgörande betydelse och tankar om Vägens framtid

Utan Guds Ord ingen kyrka

Om nu saltet (kyrkan) förlorar sin sälta (Kristuslivet) kommer kyrkan i allt högre grad förlora sin motivation och förmåga att verka som en Kristen kyrka. Om grenen inte är vilande, fast sammanvuxen i trädet, blir det inte som menat – överflöd av Kristusliv. Kyrkans sanna skatt håller på att gå förlorad. Några ser det och inser det. Enligt Upp 19.10 är profetians ande Jesu vittnesbörd. Själva drivkraften MÅSTE vara Herren själv. Endast det utifrån kommande Ordet kan ge profetisk vägledning. Ordet kommer FRÅN Gud och är Guds Ord. Vi har inte insikt i de andliga verkligheter som har med Gud att göra UTAN rot och grund i just Evangeliet. Utan skatten Evangeliet vet människan inget om frälsningen. Guds stora hemlighet är Kristus.

Fyll din inre människa med Ordet i gemenskapen med Honom. Vi har inget om inte Gud ger oss det när det gäller Guds rike. Det allra förnämsta han skänker oss är Ordet, Evangeliet om Jesus. I Ordet finns frälsning. ”Evangelium, är en Guds kraft som räddar” Rom 1:16. När en människa öppnar för Ordet, mottar hon den tre-enige, rakt in i den djupa roten – hennes hjärta. En pånyttfödd skapelse böjar yrvaket upptäcka sin nya tid och sitt eviga liv. Så för ALLA som mottagit Herren. När inte Evangelium fascinerar får vi per automatik sidospår, jag tänker på hur lätt vi förlorar Jesus. Först en liten kursändring snart en annan vilseledande väg. En annan bild: grodan i kastrullen som inte märker temperaturhöjningen och som sitter kvar tills hon dör.

Guds nåd är kvalitetssäkrat. Utan Kristus hamnar vi i lagen. I Kristus ställs vi in i nåden. Det är m.a.o. den gamla kampen. Vem ska vinna - Gud eller människan?

Vad kan Vägen tillföra?

Vad kan man göra inför de anfallande krafterna mot klassisk kristendom? De första kristna kristna, Apg 4.21 ff, hotades. Man samlades i bön och bad att frimodigt kunna förkunna Evangelium i den helige Andes kraft, med bekräftande tecken och under i Jesu Namn. En tydlig modell för oss.

Vägens framtid står och faller med om Vägens folk samlas i bön. Nätverket Vägens sak måste kunna spridas sidledes, från person till person. Bönen är ju i sig inte kontroversiell i de bibeltrogna leden i Svenska kyrkan. Inte ens de mer liberala förnekar bönens värde. Vad hindrar att man på plats efter plats samlas från alla läger i kyrkan som inser att det andliga läget är allvarligt både i kyrka och samhälle. Det tragiska är att viljan till gemenskap i bönen ofta är så svag. Även på den ekumeniska nivån kan det vara svårt att mobilisera till gemensam bön. (Jag vet vad jag talar om).

Hur angelägna är vi egentligen?

Sök upp, inte bara Vägens medlemmar, utan alla som vill ta tid i bön för en kantrande kyrka. Hitta lokala lösningar. Vänta inte att ledningsgruppen skall komma med events med kända talare. (Det kan hända någon gång per år.) Men eftersom Vägen inte bygger en ny “missionsorganisation” utan verkar främst för ett växande bönenätverk så faller “ansvaret” på de enskilda medlemmarna. En del, några få, kan vara ensamma, (trängda och isolerade i sin hemförsamling), så det “enda” kreativa för tillfället är ett enskilt bönearbete som utgår från Vägens vision och markeringar. Alltså en bön om väckelse.

Men ni som har vänner runt er, bjud in till bön. Ta kontakt med din församlingsledare och be att få informera om Vägen och genomför bön. Berätta för dina vänner att Vägen finns. Säg att Vägen är ett bönenätverk, att Vägen inte vill värva bort folk från sina nuvarande lojaliteter, att Vägen främst vill uppmuntra till bön för Svenska kyrkan.

Som ett sådant oegennyttigt bönenätverk är Vägen f.n. tämligen unikt.

Där ni redan finns med i församlingens bönearbete kan Vägen säkert tillföra inspiration. Var frimodig och tro så.

Vägens försiktiga tillväxt kan förklaras. Men vi föraktar inte den ringa begynnelsen. Vi är 315 medlemmar.

Några vanliga svar (invändningar) som jag möter när jag informerar om Vägen:

  1. Jag tror inte längre på Svenska kyrkan - varför ska jag engagera mig för Vägen?
  2. Jag har inte tid eller är inte intresserad…..vanligt bland kyrkoarbetare.
  3. Jag har ett eget nätverk redan…..(ofta organiserade sammanhang ).
  4. Jag får inte gå med i Vägen av ledningen i min församling
  5. Jag är rädd om min framtid som kyrkoarbetare
  6. Jag törs inte skylta med namn, rädd om mitt rykte eller yrke
  7. Vägen känner jag till. Inte nu men senare….kanske

Den verkligt stora utmaningen är att lyckas sälja in Vägen trots hindren.Mina huvudpunkter när jag informerar och beskriver Vägen och som jag uppfattar som gångbara:

  1. Vägen är ett Nätverk som sprider sig sidledes, från person till person. Ofarlig men nyttig för alla bibeltrogna som ömmar för Svenska kyrkan
  2. Vägen vill se en växande Bönerörelse, (gärna i samverkan med alla som inser läget)
  3. Vägen blir med tiden en betydande Röst

Vägen är inte en ny kyrkopolitisk grupp och har ingen ambition att bli det heller. Att Frimodig kyrka efterfrågade de som kunde vara intresserade av att ställa upp för FK i en ”annons” i början av mars får ses som en engångshändelse. FKs önskan att se en levande och bibeltrogen kyrka är något som Vägen gillar, men glöm inte att Vägen främst vill vara en gränsöverskridande bönerörelse.Kyrkfolket måste inta platsen i bönearbetet. Svenska kyrkans framtid är värd en samordnad bönerörelse och här kan Du och jag göra skillnad om så skall ske.

Fridshälsningar

Hans Lundaahl,
ordförande Vägens ledningsgrupp.


Ett viktigt val!

Utträdena i Svenska kyrkan tog fart förra året och denna trend håller i sig. Där är något ödesmättat över tiden och som någon på vår lista sa: Kyrkovalet till hösten kan bli avgörande.

En gruppering som varit aktiv några mandatperioder, Frimodig kyrka, www.frimodigkyrka.se, har samma profil och linje som Vägen. De behöver namn till sina olika stiftslistor, som kan locka fler väljare. Ofta är det bara 10-15 % av medlemmarna som går och röstar, så varje röst får betydelse. Jag har ringt runt till några av er med frågan om att stå med på listor och flera av er har sagt 'Ja'.

Vill du stå med så mejla till ordföranden i ditt stift. I länken klickar du vidare till ditt stift: http://frimodigkyrka.se/stiftsavdelningarna/

Du är tillfrågad i och med detta mejl – var frimodig!

Du binder dig inte till något åtagande, och kan senare tacka Nej om fråga om stiftsfullmäktige skulle komma upp. Listorna för Göteborg, Lund, Stockholm och Linköping är i stort sett fyllda, det gäller främst de andra stiften, men alla är välkomna. Fundera någon dag, men ge dig till känna snarast.

Välkommen till Lund, lördagen den 1 april då det ordnas en nationell mobiliseringsdag, med fint program och intressanta gäster. Se hemsidan.

Allt gott, i Jesus namn!

Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, allt efter den kraft som är utmätt åt varje särskild del. Ef 4:16 SFB

Peter Artman
Ring om du undrar över något!
0703 58 68 58

Januari 2017

En liten glad hälsning från några Vägen-vänner på östra sidan i Sverige

Berit Carlsson Vena, Lena Haglund Ljungbyholm, Lars Engerblom Mariannelund bjuder in till en Vägendag.

Plats: VENA en liten ort öster om Hultsfred

Den 28.1

Program:

  • 10.00 Välsignelsebön inför dagen. Kaffe och tårta
  • 10.30 Bibelläsning, bön och vi sjunger
  • 11.00 Vi delar böneämnen och beder
  • 12.00 Lunchrast. Med egen medtagen matsäck.
  • 12.30 Bönen fortsätter och möjlighet till personlig förbön finns.
  • 14.00 Avslutning och hemresa

Ingen anmälan.

Adress: Venaborg, Kristdalavägen 9. Information Berit Carlsson 0708-169219

VÄL MÖTT I JESU NAMN


En liten kommentar.

Helt underbart med ett sådant lokalt initiativ. Inbjudan kom som ett handskrivet brev. Vi kan göra vad vi kan för att öka bönen för vårt land och kyrka.

Nätverket växer huvudsakligen sidledes. Nyckelorden för Vägen: ETT NÄTVERK, EN BÖNERÖRELSE, EN RÖST.

Vi har i dagarna passerat 300 medlemmar.

Till alla där ”ute” sök upp likasinnade och gå i bön för en kyrka som verkligen behöver förbön.

Vi ber att Vägen blir känd. Vi ber för Vägendagen i Vårgårda 21.1 och för denna i Vena 28.1.

Vi ber om klokhet och frimodighet för Vägenfolket.

Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.Kol 1.9

Ledningsgruppen för Vägen önskar allt gott över dagarna i Vårgårda och i Vena.

Vid ”pennan” Hans Lundaahl

NY RE-FORMATION! – REthink, REturn, REstart

Nätverket Vägen inbjuder till en träff med:
Carl-Erik Sahlberg
Lördag 21 januari, 09.00-11.00
Pingstkyrkan i Vårgårda

  • 09.00 Carl-Erik funderar högt
  • Anders Åström och Peter Artman smakar på dessa tankar i dialog
  • Alla bjuds med i samtalet
  • 10.00 Bön för varandra, för kyrkan
  • Bön med Jesus utifrån Johannes 17 (ekumeniska böneveckan)
  • Fika, kaffe, gemenskap

I höstas, i Lund och Malmö, förenades Lutherska världsförbundet och påve Franciskus tillsammans med den Katolska kyrkan, i gemensamma föresatser att söka enheten. Vissa tolkar detta som att Reformationen för 500 år sedan nu är avslutad. Allt kan stelna i sina former och deformeras, därför har begreppet Semper reformanda myntats:
Ecclesia semper reformanda est - (Latin for 'the church is always to be reformed', often - as usual in Latin - shortened to Ecclesia semper reformanda) is a phrase first used by Karl Barth in 1947, allegedly deriving from a saying of St. Augustine. It refers to the conviction of certain Reformed Protestant theologians that the church must continually re-examine itself in order to maintain its purity of doctrine and practice.

Välkomna till samtal och bön i Vårgårda!

Ingen anmälan.
För ledningsgruppen:
Peter Artman, 0703 58 68 58

November 2016

Tid att vara frimodig

Vi blygs INTE för Evangelium. Alla Guds löften har fått sitt JA genom Jesu Kristi seger. Det är direkt mycket uppbyggligt att NOGA och med BÖNELUPP ta reda på vad Gud säger oss. Särskilt i ljuset av Evangeliet. Utan Rättfärdighetens SOL skulle det vara väldigt mörkt och kallt. ”Guds löften äro sanna, nu ropa Hosianna.”

Hur förklarar man för folk vad Vägen är för något? (En liten hjälpreda)

Tre nyckelord: Ett NÄTVERK en RÖST en BÖNERÖRELSE.

Först lite om vad VÄGEN inte vill.

Vägen är inte tänkt att bli en ytterligare inomkyrklig (Svenska kyrkan) organisation med fokus på möten och konferenser……Vägen vill INTE dra folk bort från deras engagemang i de rörelser, organisationer, föreningar, församlingar de redan finns med i. Ett engagemang i Vägen fodrar inte pengar eller tungt arbete.

Vägen utgår inte från någon person, eller namnkunniga personer som skapar eller motiverar Vägens existens. Vägen driver ingen särskild profilfråga. Vägen är inte en ny kyrkopolitisk grupp.

Vad vill då Vägen?

Vägens ide är inte alls unik. Vägens (se hemsidan och presentationen) medlemmars bön och ambition är ”bara” den att Svenska kyrkan återgår till sin egentliga uppgift. Vi söker samband med andra som ser vad som sker. En slumrande ”jätte”…..VI ÄR MÅNGA, som den 92-åriga kvinnan sa och som inte känner igen den kyrka hon levt med i under många år. Läglig tid att hitta varandra. Vägen vill erbjuda ett sammanhang för de vilsna likaväl som de har glädjen att finnas med i en församling där man inte blygs för en bibeltrogen kristendom.

NÄTVERK

Vägen är en växande gemenskap, ett NÄTVERK. Det finns många inomkyrkliga sammanhang, dvs mängder av människor – kyrkfolk, som egentligen drar åt samma håll. Här kommer nätverkstanken in. Kristna över hela landet, oavsett ”kyrklighet” bildar ett nätverk. Spridningen sker från person till person. Genom medlemskap i nätverket så kan man få kontakt med andra i Vägen. Kittet i nätverket är Du. Du är DEN VIKTIGASTE LÄNKEN. Du bygger sidledes ut nätverket som tar sikte på det gemensamma. Du bjuder in till en gemenskap präglad av en nöd, längtan och trosfrimodighet.

RÖST

Ju fler vi blir desto större plats tar vi. Ingen kan nonchalera en genomtänkt omsorg om kyrkans överlevnad. Återigen, vi sticker inte ut – vi lyfter det centrala innehållet i kristen tro och markerar några etiska pelare som gällt under hela kyrkans historia. Vi letar upp varandra och blir en röst som ropar.

BÖNERÖRELSE

Bönen förenar. Bön i sig är inte särskilt kontroversiell. Vägen är redan en liten bönegemenskap. MEN Vägen skulle kunna finnas med i en rikstäckande bönerörelse som stärker och kanske inspirerar till bön i Svenska kyrkan. För att vända trenden från passivitet eller isolering till ett medvetet bönearbete över hela landet behövs det väckelsesignaler. Förbön, med ett tydligt fokus på Svenska kyrkans behov, är en uppgift för alla som önskar se mer kristendom i Svenska kyrkan. Vägen kan, tillsammans med andra inomkyrkliga organisationer, församlingar, bönegrupper och enskilda stimulera till ett konkret bönearbete. Här finns en stor potential. Bön i hela Sverige, i hela Svenska kyrkan. Bönearbetet för Svenska kyrkan kan må väl av en inkännande omsorg och lyhördhet för hennes ”hjärtslag”.

Till sist 1. Vi behöver uthållighet och tro. Vägen vill betjäna på bred front med en salig blandning. Medlemskap innebär huvudsakligen att man finns med i nätverket, att man tillsammans höjer sin röst och att man beder för kyrkan. Men vi får inte glömma att kittet är den enskildes engagemang och informationsspridning. Lokala nätverksträffar, även mycket små, är kreativt. Vänta inte på att någon annan ska göra vad du själv kan ordna med. Då och då kommer det att ordnas med Vägendagar, men mest som nätverksträff. Vad som sker framöver får Gud råda över. Detta är en ständigt pågående bön.

Till sist 2. Det kan finnas plats på Vägendagen den 26.11 på Helsjön med då får du skynda dig. Kolla affischen på hemsidan.

Gott avslut på det gamla och en gott nytt - Kyrkoår.

Hans Lundaahl

Oktober 2016

När vandringen leder ut i öknen

Somliga tider i kyrkans historia är ökentider. Eller, det är förstås alltid öken någonstans, i någon församling, någons hjärta. Ibland är man där oförskyllt. Ibland, som Israels barn, irrar man under långliga tider kring i ett kargt landskap för att man är så dålig på att lyssna. Och eftersom man är dålig på att lyssna har man svårt att lyda. Man har inte lärt sig lita på Honom som fört en ut i öknen, därav bristen på god hörsel och lydnad.

Ibland kanske man inte fattar att det är i öknen man är. Om församlingen i Laodikeia säger Jesus (Upp 3:17): Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.

Fast förr eller senare hamnar också en sådan församling precis som Hoseas hustru i rännstenen, misshandlad och sviken av de älskare som i längden inte förmår annat.

Få är de som trivs i öknen. Det är kargt och ogästvänligt, vilddjuren är ett ständigt hot. En kort utflykt under fastan kan man väl tänka sig, men sedan är det skönt att komma tillbaka in i stugvärmen, in i det välkänt urbaniserade fredagsmyset.

Ryms i vår gudsbild tanken på att Gud medvetet och systematiskt för sin församling ut i öknen? Det låter ju inte särskilt uppbyggligt. Det har lite gemensamt med positivt tänkande, att ”finna sitt inre lugn”. Vill då inte Gud att vi ska trivas?!

Det verkar alltså inte bara vara så att Gud tar sig friheten att använda svåra omständigheter, för sina syften. I ett av Gamla testamentets skönaste stycken står det, som en nödvändig konsekvens av att Herrens folk glömt hos vem de hör hemma: Därför skall jag locka henne ut i öknen och söka vinna hennes hjärta. (Hos 2:14) Berövad fredagsmyset kan hon – vi – lära sig lyssna, lära sig lita på, lära sig – ja, kanske till och med det – lyda.

När Jesus var i öknen dök Fienden genast upp. Det vi kan lära oss av deras konversation är följande: befinner man sig i öknen är det klokt att skippa argumenterandet och istället ta betäckning bakom Guds ord. (Luk 4) Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord. (SvPs 231:4)

Det finns ingen anledning att romantisera kring svårigheter och lidande, eller att medvetet söka sig till ett slags martyrskap. Men det finns all anledning att ha öppna ögon inför det som möter på vägen, att öva sig i – som psykologerna uttrycker det – ”härbärgera” det svåra, istället för att reflexmässigt stöta det ifrån sig. Såhär bad den danske prästen Kaj Munk (citerad i Sven Danells andaktsbok Kyrkoårets vardag): Mester med den tunge Tornekrone, jeg kan ikke fölge efter Dig, naar en Praestegaard, en venlig Kone og to raske Drenge lokker mig. Mester med den tunge Tornekrone, havde Du blot vaeret Jordens Gaest for att laege, frelse og forsone, var det ingen Sag at vaere Prest…”

Men nu är det inte kyrkans främsta uppgift att minnas denne Mästare, utan att vandra i Hans fotspår. Han är med oss på vandringen, bredvid, före och efter. Och även om vi, var och en, alla i ett visst avseende står ensamma inför vår Gud, så vandrar vi Vägen tillsammans, bröder och systrar. Det är en stor tröst och glädje – särskilt när vägen går genom öknen.

Anna Sophia Bonde

P.S. Missa inte inspirationsdagen på Helsjöns folkhögskola den 26:e november. Mera information finns postern nedan.

September 2016

Vägen framåt – i kyrka och mission

Nätverket Vägen inbjuder till inspirationsdag på Helsjöns folkhögskola i Horred - lördag 26 november 2016

Det ska bli spännande att få en heldag på Helsjöns folkhögskola. Vägenfolket inbjuds och vi ser fram mot att mötas. Hur ser egentligen visionen ut? Vi samtalar om Vägens framtid och stora potential – en röst, en gemensam bön. Finns det tecken på en vändning för kyrkan och kristen tro?

Vi behöver det fysiska mötet - nätverket växer sakteliga. Snart 300.

Vad kan vi göra, som nätverkare? Dina frågor och erfarenheter är så viktiga.

Ja,vi kommer att få en omväxlande och innehållsrik dag. Inbjud gärna fler, även ickemedlemmar.


Program:
09.00 – 09.30 Kaffe och fralla
09.30 – 10.00 Inledning av Hans Lundaahl, Hans Weichbrodt leder oss i bön
10.00 – 11.00 Villkoren i exilen – Anna-Sophia Bonde
11.00 – 12.30 Gruppsamtal om Vägen, möjlighet till inbördes förbön
12.30 – 13.30 Lunch
13.30 – 14.30 Vägen framåt – information från ledningsgruppen, gruppsamtal och frågestund. Tema: ”ta ansvar för din längtan”
14.30 – 15.00 Kaffe (möjlighet att fortsätta gruppsamtal)
15.00 – 16.00 Mission i Sverige – möte med fd muslim som berättar om sin väg till kristen tro
16.00 – 17.00 Sammanfattning av dagen - storforum. Bön i grupper. Avslutning med sändningsbön

Självkostnadspris: 300 kr (prel.) All förtäring och lokalkostnad. Betalas på plats.

Anmälan till: info@vagen.me senast 12 november. Ang särskilt kostbehov.

Info: Hans Lundaahl, 0709-415541

Välkomna!

Ledningsgruppen

Augusti 2016

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud - Joh 14:15

En gammal kvinna som låg på sitt yttersta kallade helt oväntat på mig. Hon var för mig helt okänd. Jag fick veta att Gud hade lagt det på hennes hjärta att hälsa traktens predikanter med ett allvarsord: ”Kom ihåg, pastorn, det finns bara två sorters människor. De som lyssnar till Guds Ord och de som inte lyssnar”. Hon välsignade mig, sedan fick jag gå. Det var första och sista gången jag mötte henne. 36 år har gått. Jeremia uppmanar, ropar ut, ”O land, land, land HÖR Herrens Ord”. 2600 år sedan – så relevant. Hur förhåller vi oss till Kristi Ord i vårt land augusti månad 2016?

Människan är gammal, Evangeliet är nytt! Om inte kyrkan troget förkunnar Evangeliet vidare – vem skulle i så fall göra det? VÄGEN vill vara en röst för kyrkfolket, vill skapa ett nationellt bönenätverk och efter förmåga verka för att kyrkan inte sviker sitt uppdrag.

Herren talar om ett stort avfall i ändens tid. Vi skulle kunna göra listan lång på exempel där människan tagit över i kyrkolivet. Varför är det så få som vågar tala rent ut? Det räcker inte att måla om huset när taket läcker, grunden är förstörd och bärande bjälkar saknas. Kyrkan måste vända tillbaka till Gud, till världens ljus Jesus Kristus, till hans Ord.

Vi är många, trots allt, som ser vad som sker. Här finns nu nätverket Vägen som en möjlighet. Man behöver inte vara ensam. Det är absolut rätt tid att samordna allt Guds folk till förbön för landet och kyrkan. Vägens kallelse rör främst omsorgen och nöden om Svenska kyrkan.

Snart har vi varit på gång ett år. En del undrar vad vi gör. Låt oss få påminna om att Vägen är ett nätverk. Människor knyts samman genom en gemensam nöd och längtan. Vägen är inte en ny organisation. Inte heller syftar vi till att samla till konferenser eller en mängd aktiviteter. Det här är uppfodrande, att inte skapa en stor ”apparat” …. Det gäller spridandet av ett bönearbete via personliga kontakter. Alla som blivit medlemmar uppmanas att söka kontakt med de som finns med i nätverket. F.n. är det ju bara de aktiva medlemmarna som har tillgång till medlemslistan. Ni kära aktiva kan ju samla både aktiva och passiva till nätverksträffar och säkerligen skapa meningsfulla möjligheter. I nuläget kan alla informera om Vägens idé enligt dess vision och avsiktsförklaring. Komprimerat uttryckt: Kyrka tillbaka till källan!

Teoretisk borde alla bibeltrogna krafter som finns, främst inom Svenska kyrkan, bli med i Vägens nätverkande gemenskap. Alla i ledet välkomnas. OBS alla traditioner och rörelser. Vägen skulle kunna vara en kraftfull röst med 100.000 medlemmar (minst) i interaktivt bönearbete. Det är sannolikt att man genom nöd tvingas att mötas, alla typer av kyrkfolk, till ödmjuk och konkret förbön. Jag ser bönedagar, alltså BÖNEMÖTEN, växa fram på plats efter plats. Med Guds kraft, kan nätverket Vägen bli ett redskap i bönearbetet och därmed aktivt bidra till reformation av Svenska kyrkan. Ett nationellt bönerop: Gud förbarma dig över en kantrad kyrka.

Våga lita på att Gud hör bön. Vi ber oförtrutet vidare om en kristen väckelse i landet.

Ni som har konstruktiva idéer om Vägens utveckling och framtid är mycket välkomna att höra av er till ledningsgruppen, men det egentliga vägenarbetet måste ske lokalt ute i landet. Sitt inte och vänta på att ledningsgruppen ska komma med initiativ lokalt.

Nätverket växer genom uppåtledet (bönen) och sidledes kontakter. Att fråga ledningsgruppen vad vi gör för er kan vara fel ställd fråga. Vänd på frågan, vad gör Du? Som Vägenmedlem är du enligt förutsättningen nyckelpersonen. Vi i ledningsgruppen vill bli informerade vad som sker där ute. Det är ju så uppmuntrande. Skriv och berätta vad ni gör.

Just-nu-aktiviteter för Vägens tillväxt:

  1. Enskild bön.
  2. Medlemsinitiativ.
  3. Framväxande bönesamlingar.
  4. Ett Vägenmöte, en temadag planeras.
  5. Info via hemsidan

Lägg in i din kalender: Vägenmöte på Helsjöns folkhögskola den 26/11-2016. Program kommer.

Böneämnen:

  1. Bibeltrogen förkunnelse i kyrkans undervisning
  2. Att rösten från oss som ser förfallet blir hörd
  3. Förmåga och frimodighet för kyrkans folk att bekänna sig till frälsningen i Namnet Jesus.
  4. Att tjänster och ledning i kyrkan ges till de som bekänner bibelns Jesus som Herren och ende frälsaren
  5. Att många kommer till tro på Jesus Kristus
  6. Att personal och förtroendevalda troget förvaltar kyrkans skatt Evangeliet om Jesus Kristus
  7. Att Vägen blir känd
  8. Bed om vishet för kommande Vägenträffar

Fridshälsningar

Ledningsgruppen genom Hans Lundaahl, ordf i ledningsgruppen

Juni 2016

Guds vilja, medlemsmöten

Vägen-vänner!

Nu har Vägen varit på ”väg” i över ett halvår sedan starten i oktober. Medlemsantalet ökar sakta men säkert och är nu uppe i 65 aktiva och 195 passiva medlemmar. Några nyheter inför sommaren:
- Peter Artman (ledningsgruppen) inbjuder till Vägen-lunch fredag 30/7 under Oas-mötet i Jönköping; kontakta Peter för mer info: a.p.artman@telia.com
- Vägen har begåvats med en ny referensperson, ej okänd: Hans Weichbrodt, inspiratör i Oas-rörelsen.

Vi tror att Vägen är Guds vilja, såsom den uttrycks i Joh. 17:
”Jag ber att de alla skall vara ett ... för att världen skall tro att du har sänt mig.”
Ett av Vägens syften är enhet bland Sveriges kristna, en konkret enhet genom ett kontaktnät av bröder och systrar i Kristus, där de aktiva medlemmarna fungerar som ”noder” som de passiva kan stå i kontakt med – via epost, telefon och i lokala möten.Då kan information förmedlas kors och tvärs i nätverket och snabbt spridas dit den skall.

Just lokala medlemsmöten ville vi uppmuntra i nyhetsbrevet för april och vi fortsätter att be de aktiva medlemmarna att successivt kontakta de passiva i sitt närområde och inbjuda till lokala möten – där alla intresserade kan vara välkomna, alltså även icke-medlemmar.Ett sådant möte ägde t. ex. rum nyss i Gråbo, nära Göteborg, visserligen med rätt få deltagare (många som ville vara med kunde inte), men intresset var stort och många goda synpunkter kom fram. En av dessa var tanken att Vägen skall vara till för att de som har fått av det goda i svensk kristenhet skall dela med sig av detta till andra som av olika skäl inte längre känner igen sig i kyrkolivet. En annan synpunkt: ”man vet ju inte vilka som är med i Vägen...”. Vid mötet bildades också en s. k. kontaktgrupp som kan hålla kontakt med varandra och befrämja Vägens tillväxt.Låt oss genom sådana lokala möten, och på andra sätt, bygga upp kontaktnätet, värva nya medlemmar, och därigenom så småningom bidra till att stärka den kristna gemenskapen lokalt och i hela vårt land – vilket behövs mer än någonsin i denna oroliga tid i världen och i Sverige.

Låt oss därför leva upp till uppmaningen i Ps. 110: ”Villigt kommer ditt folk när du samlar din här”! Men: låt oss också njuta av Guds sköna sommar i Sverige och genom välbehövlig vila hämta nya krafter och inspiration till ett verkligt lyft för vårt Vägen-nätverk under resten av året.

Som initiativtagaren till Vägen, Carl-Erik Sahlberg, brukar säga: Det bästa framför!

Guds Frid i sommartid!

önskas er alla från

Vägens ledningsgrupp

Maj 2016

Hälsningar på vägen, till Vägen, i Pingstens tid

Under Kristi himmelsfärds helg var flera av våra kristna samfund och rörelser samlade nationellt. Traditioner gör sig gällande, men framtiden gläntar på dörren, och Guds ande vill vara med och leda. Både EFS, Equmeniakyrkan och Evangeliska frikyrkan hade samlat sitt.

Vid Reformationen med Luther och Calvin var det nygamla sanningar som dammades av och kom i rörelse, men där är mer att återupptäcka och återställa. Det gäller fri, villig och personlig kristen tro. Två hundra år efter reformationen ledde Gud en anglikansk präst i trakten kring Bristol, John Wesley, att proklamera evangeliet om en personlig Gud, som vill samverka med oss var och en. En senare lärjunge till honom, George Scott, kom som evangelist till Stockholm under första halvan av 1800-talet. Carl-Olof Rosenius, som föddes för 200 år sedan, blev pionjär för den Nyevangeliska väckelsen i Sverige, vilket ledde vidare till frikyrkorörelsen i vårt land.

Gud är inte en främmande skapar-ande eller skaparkraft. Vi kan söka honom genom olika religioner, men han kommer till oss som Jesus Kristus och söker vår relation och lydnad. Gud är personlig och vill samverka med oss personligen. I pingsttid, i maj månad, går många ungdomar fram till konfirmation. Det är mycket glädjande, många frön sås och kapslas in. Men konfirmation är inte bara en folkkyrklig tradition, det är en maning till personlig överlåtelse. Den tecknar för alla gäster, släktingar och vänner, att Gud från tid till annan vill kalla oss var och en till gemenskap och samverkan med honom och med hans folk. Låt oss be för alla ungdomar som avslutar sin konfirmandtid, att det de fått från himmelen ska få bära frukt framöver för Guds rike. Låt oss också be för alla som gästar konfirmationerna, att de blir berörda på nytt och får en andra chans att komma ut som kristna. Att det blir en pingsteld som får spridning.

Under sekler har svenska folket kollektivanslutits till kyrkan. Vi kan göra oss lustiga över religionsfriheten idag, att den gäller alla utom Kung Carl Gustaf 70 år, hyllad vid Valborg. Vi lever med sviterna från tvångskristendom, en tung otidsenlig överbyggnad av majoriteten passiva medlemmar. När det mesta i kyrkan anpassas efter minsta gemensamma nämnaren har Vägens folk en given uppgift att markera var ribban ska ligga. Inte bara Svenska akademin ska reagera emot neutralitetsformuleringar i den nya kyrkohandboken. Salt och ljus behövs i allt. Låt oss uppmuntra varandra att våga stå fasta.

Peter Artman

April 2016

BÖN OCH GUDS RIKE

Den 1 april samlades ”Bönetåget” i Hällebergskyrkan i Ljungskile. Det var då dags att be för Bohuslän. Föreningen ”Bönetåget” hade varit verksam sedan 2005 och dess stora önskan är att koppla ihop så många goda nätverk som möjligt i vårt land. En av ledarna visade en stor schal, som såg ut som ett grovmaskigt nät. När man höll upp den kunde man forma den så att den liknade kartan över Sverige. Virkknutarna, som formade rutorna i nätet kallades för kärleksknutar. Budskapet var klart. Det är kärleken till Jesus, kärleken till hans Ord och kärleken till vårt land, som skulle binda oss samman och be ned Guds rike till ett folk som håller på att glömma bort vem som skapat dem och vem som är dess Frälsare och enda Frälsare.

Samlingen var en stor uppmuntran för mig och för nätverket ”Vägen”. Det finns inte så få som vill se en uppmontering av Guds Ord och tilliten till honom som är kungars kung och Herrars Herre.

I dagarna när detta skrivs har 239 personer anmält sitt stöd till Vägen, antingen som aktiva eller passiva medlemmar. Om ökningen av antalet håller i sig kommer vi att vara över 1000 innan årets slut.

Vårt lands situation liknar i mina ögon mycket Romarrikets under de första århundradena. Det var ett pluralistiskt samhälle med många ideologier och religioner. Var och en fick tänka och tro som man ville förutom att man inte fick hävda att det fanns någon annan herre än kejsaren.

I detta väldiga rike började ett hundratal män och kvinnor hävda att det fanns bara en enda, en annan Herre: Jesus Kristus. Dessa män och kvinnor formade ett nätverk, som följde handelsvägarna i stort sett, och vars budskap attraherade människor i olika sociala grupperingar. Mötesplatserna var oftast i hemmen och där fanns män, kvinnor och barn och där kvinnorna i allmänhet regerade. Denna ynka rörelse, som började så ringa, kom att skaka om hela det väldiga Romarriket och infiltrerade det så att den blev en maktfaktor efter 300 år, trots att den förföljdes obarmhärtigt hela tiden.

Den kallades för ”Den Vägen” och den förändrade människor liv och tankar. Man kände till varandra, kunde stödja varandra, bad tillsammans, studerade Guds Ord tillsammans och detta förändrade livssituationen.

Våra tankar med Vägen är, att den skulle få oss att sluta oss samman och att då och då mötas till bön och samtal. Därför vill vi uppmana dig som är aktiv medlem att se om du har en broder eller syster inom ditt närområde, (kolla postnummer på medlemslistorna!) antingen som aktiv/passiv medlem. Tag kontakt och se om det inte skulle kunna gå att träffas till bön och samtal. Tid, plats, sätt att träffas kan variera. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Vi har en spännande och viktig tid framför oss. En tid då vi åter kan får se hur Guds rikes krafter kommer i rörelse. En tid då vi blir många som aktivt ber:
"Tillkomme ditt rike".

Hälsningar
Ledningsgruppen / Per-Olof Olsson

Februari 2016

VISIONSDAG FÖR NÄTVERKET VÄGEN

Kära Vägenvänner!

Vi är i startfasen ännu och arbetar vidare med möjligheterna att skapa ett forum där aktiva medlemmar i olika delar av landet kan få kontakt med varandra. För närvarande är det runt 45 personer som är aktiva medlemmar och drygt 130 personer som är passiva medlemmar.

Det behövs mycket bön och tid till att lyssna in Herrens vilja med nätverket Vägen. Ta dig tid till bön för detta, någon kanske får något att förmedla till oss.

Det som hittills kommit upp är att ha en visionsträff 5 mars på Kortebo i Jönköping. Där kan vi ses för meningsutbyte, sondera behov som finns och få inspiration. Programmet ser ut som följer:

Datum: 5:e mars 2016

Plats: Strandskolan, Kortebo gård 7, 555 94 Jönköping, 5 km norr om Jönköping, vid Vättern.

Program:
10.00 - Ankomst och enkelt fika
10.30 - Välkommen och bön, inledning
11.00 - Carl-Erik Sahlberg berättar på temat "Tanzania och Sverige - några reflexioner från världens största och näst största lutherska kyrkor"
13.00 - Lunch
14.00 - Spridda visioner presenteras
15.00 - Fika med samtal
16.00 - Visionsverkstad med bön
17.00 - Avslut

Anmälan till info@vagen.me

Vi tror många längtar efter att se Guds Ord bli tillämpade i vardagslivet igen och vi tror att Gud har många goda gåvor som han vill ge oss, bara vi lyssnar in Honom och har förväntningar på det Han vill göra med, i och genom oss vanliga människor.

Jeremia 29:11-13
”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren , nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”

Dessa verser från profeten Jeremia har ljudit länge i mina tankar och jag tror att det är sant. En viktig sak är ”om ni söker mig av hela ert hjärta”. Det Herren vill ge verkar förutsätta att vi först söker Honom. Låt oss sätta detta i verket. Det fungerar, jag har sett det av egen erfarenhet. När vi lägger allt i Jesu händer då händer något som vi kan förvånas över och samtidigt bli så tacksamma för. Gud är god, även idag!

Hälsningar
Ledningsgruppen / Pontus Olausson

December 2015

Välkomstbrev nr 1 till nätverket Vägen

Guds Frid Syster och Broder i Kristus

Vi har nu varit i gång nu i nästan två månader. Dags för ett mer riktigt livstecken. Läget är fn att 46 personer har gått in som aktiva medlemmar och 130 sk passiva.

En ledningsgrupp, en arbetsgrupp som startat upp nätverket, har vuxit fram och har sedan i slutet av sommaren (2015) verkat för Vägens tillblivelse. (Vi behöver några till som vill gå in i ledningsgruppen. Böneämne!)

Som ”organisationen” ser ut just nu så är det endast denna operativa arbetsgrupp plus några presumtiva referenspersoner som är de mer synliga. Hemsidan är vårt officiella ansikte.

Den operativa ledningsgruppen består av Hans Lundaahl, Peter Artman, Pontus Olausson och Annahita Parsan. Carl-Erik Sahlberg, initiativtagare, står med som rådgivare och finns med i referensgruppen.


Vad är syftet med Vägen?

Egentligen just nätverk. En gemenskap av syskon som vill det som Vägen vill. (Du har koll genom hemsidans beskrivning). Styrkan ligger i en gemenskap över alla ”gränser” där det absolut centrala i kristen tro lyfts. Vi sticker inte alls ut. Vi vill det som Svenska kyrkan enl sín egen bekännelse tradition vill. Det som möjligen sticker ut är att vi inte vill blygas för Svenska kyrkans reformatoriska arv dvs Evangeliet – kyrkans dyrbara skatt.

Vi vill inte bilda någon organisation – egentligen. Men ett bedjande syskonnätverk. Möjligen kan det också och det är önskvärt, om Gud vill, bli sammankomster av bönemöteskaraktär med diverse inputs.

JUST NU gäller det bön och förbön att detta nätverk kan få bli ett kraftfullt verktyg att öppna för ett meningsfullt relationsbygge. Vad det leder till vet vi inte MEN att vi kan ana att Vägen rör vid ett enormt behov.

Vad kan ske?

Relationer uppstår. Via nätverket kan ni ta kontakter, samlas i bön, samtala om läget, se vad som kan göras, stötta varandra etc… Den första tiden är lite speciell. Fokus på bön och kontaktskapande är den förnämsta ”verksamheten”.

Vad kan Du göra?

Som aktiva har ni full frihet att informera om och inbjuda till allt som rör utvecklingen av Vägen. Gärna då initialt informera att Vägen finns. Kontakta oss i ledningsgruppen om ni har några förslag eller ett ord. Initiativ som görs bör förstås förankras i ledningsgruppen.

Vi arbetar på en lösning så att aktiva medlemmar ska få en inloggningsmöjlighet att se vilka som finns med i nätverket.

Bifogar också  Carl-Erik Sahlbergs  hälsning.

Ordet från Sakarja når oss: (SFB) Kap 4:10 ”Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand”

 

Allt gott!

Hans Lundaahl, Peter Artman, Pontus Olausson, Annahita Parsan


    I fjol vår när jag satt vid mitt morgonkaffe och hade min bibelstund när den afrikanska morgonen gryr, så var det ett bibelord som började tala till mig: ”Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller ställa sig i bräschen, så att jag inte behövde förstöra landet. Men jag fann ingen”. (Hes. 22:30) Jag tänkte på den kyrka, svenska kyrkan, som jag själv tjänat i så många år alltifrån ett heligt prästvigningsögonblick vid ett heligt altare i Härnösands domkyrka 1968. Det som oroade mig var förstås att alla statistiska siffror för medlemskap, förrättningar och gudstjänstbesök samtliga och under lång tid pekat neråt. På en förhållandevis kort tid har svenska kyrkan förlorat nästan en tredjedel av sina medlemmar. (Idag är 64 % medlemmar) Fler gifter sig borgerligt än kyrkligt idag, konfirmander är en krympande minoritet på många håll, präster ombeds tala inte så mycket om Gud vid begravningar och skolavslutningar. Denna inre sekularisering gör faktiskt, för att tala med en tidigare svensk ärkebiskop, svenska kyrkan till Sveriges största ateistorganisation!

  När det där bibelordet från Hesekiel nådde mig, så var jag medveten om att det i inte så få församlingar inte finns gudstjänstfirande församlingar. Som jag noterat, så har åtminstone två svenska biskopar uttryckt oro för söndagsgudstjänstens vacklande ställning och en av dem är inne på tanken att uppge den och enbart satsa på vardagsverksamhet. Begreppet ”församling” finns snart bara på papperet. När en ”församling” ska välja ny kyrkoherde så är det i regel personalen och förtroendevalda, som sällan eller kanske aldrig går i kyrkan, som ska välja – för någon ”församling” finns inte.

  När jag sen bad kring svenska kyrkan så tänkte jag förstås också på den teologiska urholkning som skett. Jag känner ju inte igen den kyrka som prästvigde mig.  Då var så mycket självklart för den nyvigde prästen – Bibeln och det kyrkliga arvet. Allt centrerat kring altartavlans Jesus. Det kändes tryggt. Idag är det inte lika tryggt vad den nyvigde prästen får förkunna. Idag förkunnas att det finns bara en Gud för alla – jaså: Hitlers gud är samma som min? Satanisternas gud samma som min? IS´ gud samma som min?  Då måste han i så fall vara schizofren.  Altartavlans Jesus är nedtonad. Jag tror väldigt många inom svenska kyrkan kunde säga med Maria vid den tomma graven: ”De har flyttat bort Herren ….och vi vet inte var de har lagt honom”. (Joh. 20:2) Får jag tala om altartavlans Jesus idag? Får jag citera Bibeln idag – eller måste den tolkas och omtolkas? Och mina prästkollegor blir villrådiga, deras budskap blir allmänt  – och ointressant.

 Det här är ju faktum idag – 200 medlemmar går ur svenska kyrkan varje dag, alla förrättningssiffror pekar neråt, i många församlingar finns det bara en liten gudstjänstfirande spillra och från kyrkans ledning ges teologiska riktlinjer som förvirrar prästen och förvärrar krisen.

 Jag började vid Kilimanjaro ifjol att be att någon skulle vilja stå i bräschen och vara en röst för de många, många inom svenska kyrkan, som älskar den och inte har gett upp hoppet. Jag började drömma om och tala om ett bönenätverk för god klassisk kristen tro inom svenska kyrkan.  Nu är det böneverket sjösatt och jag tror att det med tiden kommer att bli en stark, betydande och faktiskt förvandlande kraft inom den svenska kyrkan, som jag med många fortfarande älskar.  

 

Carl-Erik Sahlberg